Det har nu gått över ett år sedan min operation.

Sen då det kändes som om jag började helt om på ruta ett,från att lära mig att gå,acceptera läget och a hjälp av andra människor för ett tag och framför allt försöka uppskatta andra mer.

Jag har väl kanske inte kommit nå jätte långt med min utveckling,den kommer mer och mer.

Den där tiden från och med mars tills nu har varit en aningen kort men samtidigt har jag väl känt att detta extremt lilla problem bör kommit längre än såhär.

Trots att jag fortfarande har ont ibland,inte kan gå i höga vackra klackar eller byggt på särskillt mycket muskler i benet så ångrar jag inte en sekund att jag gjorde operationen. jag skulle iförsig aldrig välja att göra den igen.. jag offrade att sluta med hästarna som jag en dag kommer gå tillbaka till,offrade många timmars praktik och skola,men det tar jag igen nu. Ärren skulle jag väl kunna ångra,dom är ju inte så vackra,men dom försvinner mer och mer dom också,känseln är snart helt tillbaka men cirkulationen är fortfarande inte helt återställd.. detta tycks ta tid. det var mycket som kom dom där veckorna med gips,och veckorna efter,jag gick upp i vikt (har aldrig varii den vikt jag är idag tillexempel,aldrig varit så otränad som jag idag är..) Men det tar sig,snart så. sommaren är här och som det ser ut nu är jag ledig tills i Agusti,så jag får väl ta emot denna utmaning med öppna armar!

Tack till alla fina vänner och familj som hjälpt mig under detta år, Big Love

1 år,12 månader,52 veckor & 365 dagar utan dig.

Sen första gången jag mötte dig var jag såld och charmad.

Du var en genom snäll och underbar person,med dom finaste orden och dom vackraste ögonen.

Alla sena kvällar såsom alla hjärtans dag du höll mig på gott humör över msn,

dom felsta helger sågs vi och dom övriga i vänskapskretsen.

Det där du lurade i mig som skulle kolla på mig då jag sov,

du hoppade sönder en glaslampa till i will survive,

hängde i den lilla parken utanför kommunhuset,

alla gånger du bara var helt fantastisk.

Det gör så ont i hela mig,hela mitt hjärta och min stjäl.

Att vi alla förlorat en sådan fin människa.

Jag saknar dig,så in i helvete.

Du lever i mina tankar,i mitt hjärta & mina drömmar.

Du fattas oss Niclas..

Big Love

Ibland kan man ju börja undra vad det är för vänner man har..

Inte för att jag klagar jag har många otroligt fina vänner lite här och var stans,runt om i sverige och sundsvall..

Men vissa gånger tvivlar man pga vissa saker som händer.

Vill inte lägga ner energi på detta....

var bara tvungen att få ur mig några ord.

Jag har bland det vackraste hos mig varje dag,men hon har bara funnits hos mig i 8 dagar.

Jag är förälskad i alla sidor hos henne och har gått och blivit lill "mamma".

Jag har gjort en minnes tatto på min fot,som står för mina vackra gammelmormor/ar,

Gammelmormor Greta  & Gammelmormor Ruth - som jag värderar högt.

Kommer aldrig att glömma er och kommer alltid att älska er.

Har varit på dop/1års dag för kusin vitamin Gabriel Erik Berglund,

"Det vackraste jag vet är att se dig när du sover.
Här råder stilla frid, och jag glömmer både rum & tid.
Du ligger här brevid, och jag känner hur du andas.
Att älskas utav dig, är det vackraste för mig."

Ruth "rutan tutan" Berglund,

Det gör så ont i hela mig att du nu inte finns bland oss,en sån underbar person,varm och hjärtlig.

Det onda inom oss är att förlorat dig,våran vackra mamma,mormor,gammelmormor,farmor,gammelfarmor,en vän.

Du har gjort så mycket för hela släkten och alltid funnits där för oss alla,

jag minns trots att jag var liten då vi spelade "hönan med äggen" & du fuskade så glatt,

hur jag och farmor alltid åkte för att hälsa på dig,du var så glad & det var jag med.

Jag minns hur jag sprang till ditt rumt och tog på mig dina pärlsmycken och bytte ut det runt min hals efter en stund,ibland hade jag så många jag kunde runt min alltför lilla hals.

Ett glatt minne från vintern 2011 var när jag,faster & Lotten kom och du vart så glad,

lilla prinsessan satt med dig i sängen,du sjöng för henne enda tills Lotten hängde på din sång.

Sista gången vi träffades möttes man  ditt rum av musik,dansbandsmusik som du gillade så mycket,

du var rätt trött vid den tiden men du minns mig,du höll min hand och jag ville egentligen inte släppa taget och åka när det väl var dags..

Du har varit en sån fantastisk person och vi kommer aldrig att glömma dig.

Aldrig ska jag sluta att älska dig,

vila i den finaste friden och träffa nu alla människor du mött tidigare i ditt liv,

nu får du träffa dom igen & vi som är kvar får en vacker dag träffa dig igen.

Big love

Emma engblom min kära hjärter dam,du gjorde det möjligt att ta en snabb sväng förbi junsele & till käraste Rut,jag kommer aldrig kunna tacka dig nog<3

Jag har nästan aldrig känt en sådan lättnad i både axlar & mitt hjärta som när jag höll din hand,

vi sa inte mycket alls,men du ville inte släppa min hand.

Vackra Rut, jag gjorde denna resa för att jag kände att det var något jag behövde och det märktes att de var ömsesidigt.

Jag älskar dig

vem kan jag lita på när jag inte kan lita på mig själv?..