Det har nu gått över ett år sedan min operation.

Sen då det kändes som om jag började helt om på ruta ett,från att lära mig att gå,acceptera läget och a hjälp av andra människor för ett tag och framför allt försöka uppskatta andra mer.

Jag har väl kanske inte kommit nå jätte långt med min utveckling,den kommer mer och mer.

Den där tiden från och med mars tills nu har varit en aningen kort men samtidigt har jag väl känt att detta extremt lilla problem bör kommit längre än såhär.

Trots att jag fortfarande har ont ibland,inte kan gå i höga vackra klackar eller byggt på särskillt mycket muskler i benet så ångrar jag inte en sekund att jag gjorde operationen. jag skulle iförsig aldrig välja att göra den igen.. jag offrade att sluta med hästarna som jag en dag kommer gå tillbaka till,offrade många timmars praktik och skola,men det tar jag igen nu. Ärren skulle jag väl kunna ångra,dom är ju inte så vackra,men dom försvinner mer och mer dom också,känseln är snart helt tillbaka men cirkulationen är fortfarande inte helt återställd.. detta tycks ta tid. det var mycket som kom dom där veckorna med gips,och veckorna efter,jag gick upp i vikt (har aldrig varii den vikt jag är idag tillexempel,aldrig varit så otränad som jag idag är..) Men det tar sig,snart så. sommaren är här och som det ser ut nu är jag ledig tills i Agusti,så jag får väl ta emot denna utmaning med öppna armar!

Tack till alla fina vänner och familj som hjälpt mig under detta år, Big Love